Annons

Annons

Nu vet jag vad läkaren torkar rumpan med

Förströelse i väntrummet.

Förströelse i väntrummet.

Nejdå, så illa är det inte att behöver vi spela ett parti om vem ska först in på röntgen.

Här går det undan, trots att jag hör personalen säga att det är mycket nu. Det här med att klä av sig på överkroppen och blotta magen, för stor, och ruinen till bröst, för litet, är lappri nu för tiden.

Blygsel är det minsta jag känner. Jag fotas framifrån och sedan får jag ligga på en bår för nytt modellande. Doktor D kommer in i rummet och sprutar in kontrastvätska i min piccline som krånglade förra veckan. Nej, det känns ingenting, men lite nervös är jag.

Vätskan rinner i alla fall som den ska genom den 38 centimeter långa slangen från armen fram till hjärtat. Han hittar inget stopp på vägen så då får vi hoppas att det funkar i morgon också när det är dags för cellgifter igen.

Det var bara en sak doktor D missade. Till min stora förtret vred människan röntgenskärmarna så att han skulle se bäst, inte jag.

Vet han inte hur nyfiken jag är?

Nåja, på väg hem från jobbet ser jag honom civilklädd med en matkasse i handen och ett paket med åtta rullar toapapper under den andra armen.

Så nu vet jag i alla fall vad han torkar rumpan med.

Annons

LÄS OCKSÅ

(27)

Annons



Senaste från Hemmets