Annons

Annons

Låt hjärtat va me, allt du gör beror på de…

”när du tycker nånting har kommit på glid, ja, då är det tid att le…”

hjärtaJa, ni som är lite äldre minns säkert Sonya Hedenbratt och signaturmelodin till tv-serien med samma namn. Själv tog jag och mitt hjärta en tur till sjukhuset för en ny ultraljudsundersökning. Det ska ju göras då och då gud bevars eftersom sprutan, den målsökande roboten som jag får var tredje vecka, kan orsaka störningar.

Annons

– Då kan du klä av dig på överkroppen.

Hon som också är lite äldre och också minns Sonya, gör som den unga kvinnan säger och lägger sig sedan på en brits. Den unga kvinnan börjar att böka omkring hjärttrakten med en apparat. Inte helt olikt ett tryffelsvin. Apparaten alltså. Eftersom ultraljudsskärmen, eller vad det kan heta, gav ifrån sig ljud vågade jag, den äldre, inte säga så mycket. Det kom svischade ljud och ibland klapprade det som av hästhovar. Den rara unga förklarade att det var olika ljud beroende på var hon lyssnade. Samtidigt fotade hon. En konst som inte ska underskattas.

– Nu ska läkaren bara titta på bilderna. Ibland vill han ta egna också,men jag är snart tillbaka.

Där ligger jag på en brits, fångad av EKG-linor. Att hämta boken i ryggsäcken är inte att tänka på. Så jag fortsätter att stirra på de två muntra planscher som finns i rummet. En med rubriken Hjärtsjukdomar, rikt illustrerad, en på engelska med samma budskap, inte lika rikt illustrerad.

Sen stormar läkaren in, säger sitt namn och tar apparaten i sina händer. Alltså den där ultraljudssaken. När han är klar säger han snabbt att ” det är ingen större förändring ”, och försvinner.

– Ingen större?

I min värld är ingen förändring och ingen större två olika saker. Men, men, bilderna ska analyseras och sen ska resultatet skickas till onkologen.

Honom ska jag snart träffa, får se om det blir glada toner då.

 

 

 

 

LÄS OCKSÅ

(33)

Annons



Senaste från Hemmets