Annons

Annons

Jaha, det gick ju bra det här

Vi överlevde julen. Den blev trots allt väldigt trevlig. Jag blev inte så dålig som jag trodde, inget illamående, men trött.

Trött, trött, trött. Det finns ett fint ord för den här tröttheten, fatigue. Visst låter det lite Violetta i operan La Traviata? Om man inte har ont av åksjuka eller har mått illa under graviditeten, om man nu har varit det, så är chansen stor att man slipper illamåendet nu också. Dessutom bjuder vården på Primperan och Ondasetron, tabletter som ska tas enligt schema. För att ytterligare hålla eventuellt illamående i schack ska det småätas, som frukt eller salta kex varannan, var tredje timme. Det går jättebra med ljumma bär och glass också har jag förstått… Eller lakrits. Kroppen vill visst ha något salt och en av tabletterna kan orsaka förstoppning. Så förrutom laxerdroppar som innehåller sorbitol, äter jag med gott samvete lakrits. Effekten måste bli densamma. Eller?

Annons

För att pigga på kroppen ännu mer ska jag ta en spruta med Nivestim under åtta dagar. Det är bara att ta tag i magfläsket och sticka in den. Så får de vita blodkropparna en extra skjuts. Nej, inte bara. Första gången är det otäckt, men jag vänjer mig. Lägg till en rejäl dos kortisontabletter under några dagar så vet man att man lever. För att citera en sjuksköterska på en vårdcentral: kortison hjälper mot allt utom döden…

>Men inte mot sömnlöshet. Det är ingen tillfällighet att tabletterna ska tas tidig kväll, eller snarare sen eftermiddag. Annars kan man bli lite som en Duracellkanin.

Och snart är det dags för nästa behandling. Hur fort gick inte den här tiden?
>

LÄS OCKSÅ

(0)

Annons



Senaste från Hemmets