Annons

Annons

Operation bröstcancer kan inledas

>D-Day, eller B-day. Dagarna från beskedet till operation kan i bästa fall kallas snurriga, i sämsta fall kaosartiga. Försöker jobba, men koncentrationen är som bortblåst, förrutom på dignosen, där har jag fullt fokus. Nej, jag är inte mig själv. Inte så många andra heller. Min syster avled av sin sjukdom, och av någon slags hänsyn till mamma skulle jag inte berätta något för henne förrän operationen var gjord. Det är den 9 november. Kvällen innan har jag duschat och tvättat mig med desinfektionsmedel, bäddat rent i sängen, duschat på morgonen igen, rädslan att inte vakna i tid och oron, gjorde att vi, jag och sambon, sov oroligt. Väl på sjukhuset blir jag återigen fantastiskt mottagen. Det känns som att alla är där bara för min skull. Att jag skulle ta bort hela bröstet var ett ganska självklart beslut, annars skulle oron för att cancern skulle sprida sig finnas där hela tiden. Jag har fått tre fantastiska barn som är ammade och ute i vuxenlivet. Deras kommentar var att du är ju så gammal och så har du redan en karl.  Och så skulle jag slippa cytostatika. Fick jag för mig.

Annons

I en och halv vecka har jag vetat att det ska ske, men det är först när jag rullas in på operationssalen med sina starka lampor som jag inser. Du har bröstcancer och nu ska de operera bort ditt vänstra bröst. Jag har fått lugnande och en slags epidural i ryggen, eller rättare sagt nedanför fjärde eller om det var femte kotan? och två centimeter till vänster. Tänk på något vackert och dröm sött, säger narkosmänniskan och sen sover jag bums. 

Finns det något skönare ställe än uppvaket? Jag ligger och susar och slumrar, har lite ont men får smärtlindring så fort jag bara piper lite.  Väl på salen har jag med mig ett dränage som leder bort överflödig vätska. Det tas bort nästa dag. Och nästa dag är det även dags för hemgång. Tankar? Skönt att det är gjort. Nu är det klart.

LÄS OCKSÅ

(0)

Annons



Senaste från Hemmets