Annons

Annons

Nej, jag orkade inte slakta gödkalven

Sonen har kommit hem från sin sejour på en folkhögskola långt härifrån. Visserligen har han sin logi hos pappan, men kost får jag mer än gärna stå för.  Men i dag var jag så trött när jag kom hem från jobbet att jag inte orkade slakta någon gödkalv, som för den förlorade sonen, men i frysen fanns det en sådan där fransk gryta som jag knappt kan stava till. Vi säger fransk kalops för enkelhetens skull.

– Hej mohikanen! Sa han kärvänligt och rufsade mig på huvudet.

Min lilla tuppkam växte än mer när han gjorde tummen upp för maten. Liten gest välter ofta stor mamma.

Häromdagen välte jag själv omkull mig på sjukhussängen för att få min Herceptinspruta. Den här gången gjorde den mindre ont än tidigare, och nu är det flera veckor till nästa gång. Men värken i benen är kvar, och jag är fortfarande trött och seg. Bästa  sjuksköterskan I berättade att det brukar ta mellan en och två månader efter avslutad cytostatikabehandling innan man känner sig på banan igen.

Det är väl bara att plocka fram tålamodet. För någon boeuf bourguignon finns det inte kvar att plocka fram.

Räddaren i nöden.

 

 

LÄS OCKSÅ

(21)

Annons



Senaste från Hemmets