Annons

Annons

Då klappade bankchefen mig på huvudet

Det där skrynkliga beror på plåstret, inte på gäddhäng.

Det där skrynkliga beror på plåstret, inte på gäddhäng.

Dagen på jobbet inleds med ett intervju med ett stycke bankchef, låter roligare än kontorschef som det egentligen heter tycker jag. Jag tar mig friheter. Det gjorde han också, men han frågade först. Det gör inte jag. Om titeln alltså.

– Får jag känna?

– Javisst!

Vi hade träffats en kort stund, den bästa fotografen Lasse behövde ta bilder först av allt för att sedan åka på andra jobb och intervjun var inte påbörjad, men bankmänniskan förstod på en gång hur det stod till med mig eftersom han hade haft närstående med samma sjukdom. Sjukdom? Ja jag hittar inte bättre ord. Nu blev mitt tillstånd en dörröppnare utan dess like.  Tänk vad lite mjuka fjun kan göra.

Senare på dagen var det dags för behandling. Och då ville inte piccc-linen, katetern som jag har i armen vara med riktigt som den är ålagd att göra. Det blev prat om röntgen och spruta in något rengörande, men det löste sig ändå sa han som sket i vasken. För bästa onkologsköterskan I sket inte i det utan konsulterade läkaren som gav klartecken.

Så med kortisontabletter i kroppen, givande möten, arbeta hemifrån och uppmuntrande mejl från den bästa av läsekretsar och kollega så har jag varit alldeles för energisk. Det lär väl straffa sig i morgon… men i morgon är en annan dag som Schlager-Christer skrev.

Men det här är  så mycket bättre: Dagen är släckt, mörkret har väckt,stjärnor och kattor och slinkor,fyllda av skarn, slödder och flarn,sova polishus och finkor,

 

 

 

 

 

LÄS OCKSÅ

(38)

Annons



Senaste från Hemmets